Det är modebloggarna som dominerar bloggvärlden. Åtminstone till antalet läsare sett. Och till mängden pengar bloggen genererar. Därför är det onekligen synd att detta inte är en modeblogg. Eller utseendeblogg. Eller utseendefixeringsblogg. I alla fall inte huvudsakligen. Men några snedsteg har jag allt råkat ta. Och detsamma kommer ske ikväll.

Under helgen vidtog jag nämligen en liten session som inkluderade rakning, vaxning och noppning. Den varade i ett par timmar och resulterade i ett styck nytrimmad Emma. Under dessa timmar kom jag osökt att tänka på en expojkvän. Vid något tillfälle strök han mig varsamt över benen och utbrast beundrande: "Åh, du har verkligen INGEN hårväxt".

För givetvis är jag inte född hårlös. Jag är inte i närheten av naturligt hårfria ben, ostubbiga armhålor och nedärvda måsvinge-ögonbryn. Inte ens bikinilinjen har sann fallenhet att anpassa sig efter bikinitrosan. Anledningen till de släta benen är tvärtom beroende av kunskap. Kunskap om diverse fakirartade metoder till hårborttagning.

Tyvärr måste man väl säga. När jag ligger på min dödsbädd kan man säkert konstatera att den tid som tillbringats med att avlägsna ovälkomna hårstrån hade kunnat användas för att arbeta in handpenningen till en villa. I Djursholm.

Ibland funderar jag på att sätta mig över detta självpåtagna ansvar att bevara kroppen i ett naturstridigt tillstånd. Ett sådant löfte håller ungefär en vecka. Därefter blir längtan efter att likna en kinesisk nakenhund större än önskan att spendera resten av livet i en permanent gorilladräkt.