När någon i familjen har mått lite dåligt och använt sängen och samtliga sängkläder i linneskåpet som avfallshink, då är det så himla skönt att ha egen tvättmaskin.

Himla tråkigt för oss.

Efter MiniM:s eskapader inatt (sammanlagt 5 stycken mellan 01.00 och 05.00) har han och jag varit hemma idag.

Han slutade kräkas, men det som slutade ta hissen upp använde trapporna ned istället.

Jag är fortfarande förkyld.

Jag har fortfarande inget luktsinne.

Tack.

Igår hade jag nöjet att närvara på en mycket trevlig tillställning arrangerad av Hanna. Fokus låg på Me and I, gamla goda samt nyvunna vänners sällskap, vin och delikat mat. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Jag och Cec stängde festen tillsammans med Hanna runt 12.30. Morgondagen (d.v.s. idag) innebar oundvikligen vissa vardagliga måsten som inte gör sig bättre i en aura av indränkt bakfylla.

Kl 01.00 klev jag lite lagom rund under fötterna och på ett strålande humör över tröskeln till hemmets trygga vrå. I samma sekund rusade sambon över tröskeln mellan sovrummet och hallen, bärandes en minst sagt ledsen MiniM. Han hade just kastat upp dagens middag. På kudden.

Två minuter efter min ankomst hem stod jag således i badrummet tillsammans med sambon, tvättade av M, tvättade av hans kläder, skrapade ner den värsta geggamojan i toaletten, gav M vatten, försökte trösta honom, satte på ny pyjamas, bäddade ner honom bara för att hela cirkusen omedelbart skulle börja om.

Hej då god nattsömn, god dag total tillnyktring.

Tillräckligt nykter för att med säker hand kunna styra en atlantångare genom brevinkastet.

Då är man rätt nykter.

6 dagar. Det är den tid som passerat sedan jag först började (lära) känna tendenserna.

Förkylningstendenserna.

Sedan dess har jag hunnit starta relation med rinnande näsa, täppt näsa normal, täppt näsa nässprayen-är-ett-skämt-och-ett-dåligt-sådant, total avsaknad av luktsinne, hosta light, hosta heavy, hosta nästa-gång-kommer-lungorna-få-en-utomkroppslig-upplevelse, febersvett, feberfrossa, hes röst, förlorad röst, hes röst igen, förlorad röst igen.

Men jag känner att vi växt ifrån varandra nu, mitt harem och jag.

Och det är inte mig det är fel på, det är er.

Jag vill göra slut.

Lack och hej.

Apropå MiniM:s predikanta tendenser: Vi hade besök av ett par bibeltrogna människor idag. Eller besök och besök. En snabbvisit vid dörren är väl egentligen närmare sanningen. Det blev nämligen tämligen kort, eftersom sambons respons på frågan "finns det något i den här som intresserar dig?" var "men lägg ner, skaffa dig ett liv" samt en igensmälld dörr. Den avsnoppade killen syftade på en typisk folder a la "de där som tror att lejon och lamm kommer bli bästa polare om de får härska".

Bara någon minut senare sprang jag ner i tvättstugan, varpå jag passerade de två bibeltrogna i trapphuset i ett nytt försök att hitta ett hjärntvättbart offer. De hade knackat på hos vår granne, en diskjockey i 35-årsåldern. Jag hörde endast hans svar: "nja, alltså, själv är jag ateist, så jag sover hellre än pratar med er".

Det fick mig att börja fundera. Hur ofta får de egentligen napp? Får de någonsin det? Och vem är det i så fall som trillar dit? Det skulle kanske kunna vara Bertil/Gunilla/Sara/Jonte som är 35/14/72/29 år gammal och frånskild/änka/änkeman/föräldralös/djurlös samt lost in space/bakom flötet/bitter/deprimerad/uttråkad/trött. En ensam person helt enkelt. Men det vimlar av ensamma individer i världen, och merparten är nog svårflörtade trots sina eventuella prekära tillstånd.

Undrar också vilka svar de brukar få på sina apostlafärder? De flesta de möter gör nog som jag skulle göra: väser försynt "nej tack" och stänger dörren med ett litet (falskt) leende. Men jag gissar att många bemötanden är kraftigare än så. "Dra åt helvete", "kom tillbaka när jag är död", "vill du ha en snyting", "ledsen, men jag är redan förlorad" samt "ska vi knulla" borde vara hyfsat återkommande svar.

Kanske, kanske kan jobbet som omkringspringande (jag tror inte de tar limoun), välsmord (?), hjärntvättad (de kallar det nog "övertygad") övertalare kvalificera sig som VÄRLDENS OTACKSAMMASTE JOBB.

Eller vad tror ni?

- Varför blundar du?
- Jag var mitt inne i en blinkning när jag tappade intresset.

Gäsp.

Vad god maten verkar förresten. Intressant. Verkligen avundsvärd.

Hur vet hon för övrigt att det är en semla hon blivit serverad om hon endast får grädde på tallriken? Hon kan ju precis lika gärna bli pålurad en gräddtårta utan sockerkaksbotten och sylt, en kladdkaka med grädde utan vare sig chokladkaka eller kladd eller marängsvisch utan maränger, chokladsås och banan m.fl.

Men vad vet jag? Jag käkar ju oftast grädden med samtliga tillbehör och kan således identifiera min kost.

Det har funnits ett och annat genom åren. Framförallt de tidiga åren av livet. Husdjur man var övertygad om skulle förändra och förbättra ens vardag. Så fel man hade (och så rätt de ofta något mer skeptiska föräldrarna hade).

Kanin: Så bedårande. Så mjuk. Så bedrövligt urtrist. Den bara sitter där och är just bedårande. Och med den följer en massa krav: "har ni städat buren, gett den mat, gett den vatten, har den fått vara utanför buren något det senaste seklet?" haglar föräldrarnas frågor.

Svaret är alltid nej. Föräldrarna får alltid sköta jobbet. Eller också blir den bortglömd. Ett argument för att köpa ett ulligt, gulligt djur till barnen: det är så braaaaa att de lär sig ta ansvar för ett levande väsen. Eller hur! På bekostnad av djurets välmående då.
 

Det finns bara tre ord som beskriver införskaffandet av en kanin till barn: djurplågeri, barnaplågeri, föräldraplågeri.

Marsvin: Se under kanin. Med tillägget: Marsvinet är ett djur som liknar en råtta i blåsväder och luktar kloak samt bits. Charmerande.

Vandrande pinnar: Ja, de ser ju ganska skojiga ut. I ungefär en kvart. På fullaste allvar vill man alltså som barn ha pinnar i en glasburk, som sitter still för det mesta (och ser ut som just pinnar) om de inte äter löv förstås (och "äter löv" omvandlar ju inte direkt kräket till en något mer dramatisk Tyrannosaurus Rex).

Till råga på eländet förökar de sig på egen hand utan partner. Det hjälper m a o inte att bara skaffa en, i slutänden har man ändå ett hundratal små otäckingar som krälar omkring i burken.

I bästa fall. Hittas också: bakom elementet, i krukväxterna, under täcket, i underkläderna.

Internet är fyllt med matnyttiga tips och användbar information. Internet är också proppfyllt med onödigt vetande och råd utan något som helst värde.

Som "tips" på var man kan köpa superbilliga kläder på nätet. 9 stycken tröjor för under 100-lappen till din lille palt eller lilla palta. 2 stycken från Lindex, 2 stycken från H&M, 2 stycken från Ellos. 1 från La redoute och 2 från för mig okända butikerna kotteshopen.se och klabshop.com.

Lindex, H&M, Ellos. Så överraskande. Finns det alltså billiga kläder där? Jag som trodde de var kända för sina exklusiva, ovanliga plagg. Sådana man bör klä sig eller sina barn i om man vill sticka ut ur mängden. Vilken TUR att vi blir tipsade om dessa butiker. För de behöver ju onekligen  den gratisreklam artikeln innebär.

Annars hade vi (föräldrar och alla andra) aldrig hittat dit.

Inga fel alls med affärerna som sådana (jag köper mycket kläder därifrån till palten). Det känns bara överflödigt att bli upplyst om deras existens. Ge oss istället en artikel eller bildspel med texten: Billiga kläder från butikerna du inte visste fanns (dock en liten eloge till bildspelsskaparen för de tre något mer udda ställena), butiker som kanske måste kämpa för sin existens och behöver en (gratis) spark i ändan...

Eller strunta åtminstone i att förolämpa vår intelligens.

Okej, mina preferenser sträcker sig till mina morföräldrar. Men jag tror det finns fler än dem. De där som uppfostrades till att vara nöjda med det man har och får. Mormor och morfar är nöjda med allt. Kunde inte få det bättre. Allt fungerar, åtminstone tillräckligt bra. Aldrig behöver man köpa nytt.

Varför klaga, man kunde ju vara enbent, döv och huvudlös liksom.

De är nöjda. Eller så nöjer de sig.

Här är två exempel:

Ex 1) Varje dag kommer hemtjänsten hem med middagsmaten. Maten består genomgående av: potatis med skinn (nej, inte med skal, SKINN), sås med skinn och kött med skinn (jag vet inte vad andra tycker, men jag anser att djur med skinn ska stå i en hage eller springa i skogen, inte ligga på en tallrik).

Och mormor och morfar är förstås nöjda. Maten är SÅ god. Hm. Ja, det var ju skolmaten också, och den hade skinn den med. Eller hur var det nu?

Ex 2) Varje vecka kommer hemtjänsten och städar. Mormor och morfar har t o m betalat extra för utökad städning. Och trots det så dansar råttorna på bordet. Dammråttorna alltså. Toalettstolen vandrar snart ut ur huset själv p g a vanskötsel och flugorna har bytt bostad sedan länge till något inte fullt så hälsovådligt (de nämnde att de flyttat till ICA:s köttdisk).

Men mormor och morfar är förstås nöjda. Kunde inte få det bättre. Käkar maten direkt på golvet (lite skit rensar magen). Eller det sista var lögn. Men de tycker säkert golvet duger fint åt dem. De är helt enkelt nöjda.

Jag skulle aldrig vara så nöjd. Jag tror knappt någon i min generation kommer nöja sig på det sättet. Vi är helt enkelt inte uppfostrade så. Vi är uppfostrade till negativism och sarkasm (det är bara att surfa runt lite i bloggosfären och spana in attityden hos de populäraste bloggarna: inte många får läsare av att hylla livet).

Så när mina morföräldrar sitter där vid matbordet med sin skinntäckta mat och hänfört utropar:

- ÅH, det här var VERKLIGEN gott!...

...så kommer jag och min man i motsvarande situation, när den dagen kommer, muttra:

- Jaha, det här var ju gott... VERKLIGEN...

Inte på flera decennier har januari varit så varmt.
DN 29 jan: Januari med gullvivor och nypotatis

Faktum är att vintern överhuvudtaget har varit exceptionellt varm.

SvD 17 jan: Vårvittring redan i januari                 

Och det är därför jag känner mig så himla nöjd. Nöjd över att jag inför vintern 2007-2008 redan förra säsongen åt MiniM bunkrade upp med:

2 hela overaller

2 skiddräkter med byxor och jacka

1 separat dunjacka

5 vintermössor

2 par varma tumvantar

2 par vinterkängor



Så himla nöjd. Så förutseende. Så smart.

Väl investerade pengar.

Verkligen.