När någon i familjen har mått lite dåligt och använt sängen och samtliga sängkläder i linneskåpet som avfallshink, då är det så himla skönt att ha egen tvättmaskin.

Himla tråkigt för oss.

Efter MiniM:s eskapader inatt (sammanlagt 5 stycken mellan 01.00 och 05.00) har han och jag varit hemma idag.

Han slutade kräkas, men det som slutade ta hissen upp använde trapporna ned istället.

Jag är fortfarande förkyld.

Jag har fortfarande inget luktsinne.

Tack.

Igår hade jag nöjet att närvara på en mycket trevlig tillställning arrangerad av Hanna. Fokus låg på Me and I, gamla goda samt nyvunna vänners sällskap, vin och delikat mat. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Jag och Cec stängde festen tillsammans med Hanna runt 12.30. Morgondagen (d.v.s. idag) innebar oundvikligen vissa vardagliga måsten som inte gör sig bättre i en aura av indränkt bakfylla.

Kl 01.00 klev jag lite lagom rund under fötterna och på ett strålande humör över tröskeln till hemmets trygga vrå. I samma sekund rusade sambon över tröskeln mellan sovrummet och hallen, bärandes en minst sagt ledsen MiniM. Han hade just kastat upp dagens middag. På kudden.

Två minuter efter min ankomst hem stod jag således i badrummet tillsammans med sambon, tvättade av M, tvättade av hans kläder, skrapade ner den värsta geggamojan i toaletten, gav M vatten, försökte trösta honom, satte på ny pyjamas, bäddade ner honom bara för att hela cirkusen omedelbart skulle börja om.

Hej då god nattsömn, god dag total tillnyktring.

Tillräckligt nykter för att med säker hand kunna styra en atlantångare genom brevinkastet.

Då är man rätt nykter.

Inte på flera decennier har januari varit så varmt.
DN 29 jan: Januari med gullvivor och nypotatis

Faktum är att vintern överhuvudtaget har varit exceptionellt varm.

SvD 17 jan: Vårvittring redan i januari                 

Och det är därför jag känner mig så himla nöjd. Nöjd över att jag inför vintern 2007-2008 redan förra säsongen åt MiniM bunkrade upp med:

2 hela overaller

2 skiddräkter med byxor och jacka

1 separat dunjacka

5 vintermössor

2 par varma tumvantar

2 par vinterkängor



Så himla nöjd. Så förutseende. Så smart.

Väl investerade pengar.

Verkligen.

MiniM:s nyaste ord är BAJS. Det dök upp idag inne i en klädbutik i Nordstan i Gbg. Bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs ropade han högt och ljudligt (och glatt). Det kan ha varit inbillning, men nog kände jag mig lite uttittad. Göteborgarna kanske inte tycker det hör till god ton att vråla om exkrementer när man är på shoppingtur?

Ikväll tänkte jag att jag skulle kontrollera att han faktiskt vet vad han snackar om (man vill väl inte ha en medelmåtta som avkomma?). Och jodå, han är tydligen beläst på ämnet. På frågan "var finns bajs" pekade han på blöjan (även om han i o f sig var nybytt, så jag kanske ändå inte kan skryta med att han är den skarpaste kniven i lådan).

Jippie, min 21-månaders son har kommit i kiss- och bajs-åldern. Två år för tidigt. 

Puberteten nästa?

MiniM har börjat sjunga mycket. Jag gissar att inspirationen kommer från förskolan. Uppenbarligen lär de sig en hel del sånger man själv aldrig lärde sig på den tiden man tillhörde kategorin "något mindre människor fast ändock tillhörande rasen homo sapiens sapiens".
 

MiniM har ett speciellt sound. Han låter lite som någon som imiterar tradjazz. Eller egentligen mer som en äldre man som a cappella imiterar en tradbands-saxofonist. Eller åtminstone som när min morfar härmar musiken:

Dabadababa ba ba ba da baba da ba (lite ostrukturerat, någon ton här, någon ton där) daaaaaaaa (hög och stark ton) dabadabadabadaaa (fallande skala)...

Det är väl bara det att när det gäller miniM är nog inte tanken att det ska låta som jazz (mig veterligen har han aldrig lyssnat på sådan musik): nä, min vilda gissning är att det är "Lilla snigel akta dig"...

Fast det låter mer som tradjazz.