Det är bara att konstatera. Jag har absolut ingenting att skriva här. Och till råga på eländet verkar jag dessutom ha mist min fantasi. Som exempel passar mitt förra inlägg att nämna. Där skrev jag om att fylla 30. Trots att denna icke så spektakulära händelse inträffade för ett år, tre månader och fem dagar sedan. Inspirationsbrist per definition.
 

Ibland funderar jag på att ta en titt på gamla email. Det fanns en period då jag varje dag skrev långa, händelserika email till alla möjliga och omöjliga personer. Och eftersom min källa av ämnen att skriva om tydligen sinat, kanske det bästa vore att krypa till korset och börja plocka i lådan för bättre begagnat.

Titta nu på föregående mening. I brist på substans är den fylld av en radda klyschor, som om det på något sätt skulle omvandla detta inlägg från att vara gnälligt, bedövande tråkigt och neggo till att bli inspirerande, roligt och intressant.

Patetiskt.