För exakt ett år och tre månader sedan hände det där man aldrig trodde skulle inträffa när man var sorglös tonåring. Jag talar om att fylla 30.

Numer är jag till och med 30 plus.

30 plus 457 dagar.

Det borde inte ha kommit som en så stor överraskning. Jag menar man blir äldre. När jag var tretton så var jag trots allt det i bara 366 dagar (det var skottår det året). Egentligen inte ens så länge förresten, för på den tiden blev man TRETTONOCHETTHALVT någonstans halvvägs. Men äldre blev man (till sin stora glädje). Och följaktligen borde jag kunnat räkna ut att jag skulle bli fjorton, femton, 23, och 30 år. Men det förstod jag inte, jag skulle komma att bli den första evighetstonåringen i världshistorien! Trodde jag!

Men jag blev 30. Och 30 plus.

Jag är dock fortfarande ungdom. I min mammas ögon alltså. I en trettonårings ögon är jag troligtvis snarare tantig och töntig än ung och underbar. Nåja, trettonåringen kommer också att passera 30-strecket. Närmare bestämt om ca 2500 dagar.

Moahahahahaha!