Låt mig hellre kyssa ormen i paradiset
Nu är våren här. För många är pollenallergi ett icke önskvärt vårtecken. För min del har daggmaskar samma ovälkomna status. Daggmaskar som kommer upp när vårregnet faller ner.
Jag avskyr dessa klibbiga, rosa och otäcka varelser. Så förvillande lika så som jag tänker mig att en blindtarm ser ut. Men vem vill egentligen se en blindtarm hänga utanför kroppen?
Och varför envisas daggmaskarna med att komma upp ur jorden? Duger inte den svarta myllan? Är de för fina för att ha det lite fuktigt om fötterna?
Är inte det definitionen av självförnekelse?
När jag och lillasyster var yngre (betydligt yngre, minus 20 år närmare bestämt), inbillade vi oss att äckligheten på något sätt var förankrat i namnet. Daaagggggmmmaaaassskkkk... Känn hur det klibbar... Så vi bestämde oss helt sonika för att döpa om dem. Valet föll på "hjort". Hjortar är ju söta liksom. Vi tänkte att om vi börjar kommer alla andra att följa vårt exempel och maskarna kommer automatiskt bli helt acceptabla.
Så oskyldigt.
Så naivt.
Men vi var envisa. I ungefär tre veckor. Sedan insåg vi att våra hjortar inte hade fått stora, svarta ögon och brun, mjuk päls. Inte heller skuttade de omkring sådär bedårande som bara hjortar kan. Tvärtom var de fortfarande precis lika klibbiga, rosa och otäcka som innan namnbytet. Lyckligtvis skuttade de inte heller omkring i sina ordinarie utstyrslar.
De må vara bra för naturen. Men jag skulle hellre hångla med en boa constrictor än tvingas röra vid en daggmask.
Hahahahohohohoh, det hade jag glömt bort! Tänk vilken strategi, pragmatiska redan då!
men om man nu utökar kunskapen med att en hjort i genomsnitt är hem för 4000 fästingar, som ju lätt kvalar in på listan över tio-i-topp-odjur, får man ju fråga sig om inte 1 dagmask är bättre än 4000 blodslukande parasiter?
Faktum är att jag häromdagen, fast att det inte ens var vått och regnade, tänkte just på hur äckligt det är med maskar. Det värsta som finns är parkområden eller landet när det har regnar och man måste trippa mellan alla äckliga slemmiga snören som ligger och dreglar på gångbanorna. För att, huga, inte råka trampa på en och vara tvungen att spy i närmsta buske.
Jag tänkte faktiskt på fästingförekomsten då jag skrev detta. Men dem tänkte man ju knappast på vid 12 års ålder - på den tiden var hjortar ENBART ett gulligt fenomen :)
Kajsa: Ännu en anledning att stanna innanför tullarna helt enkelt, då minskar i a f dessa jord- och parkområden i omfång och antal ;)...
