Igår hade jag nöjet att närvara på en mycket trevlig tillställning arrangerad av Hanna. Fokus låg på Me and I, gamla goda samt nyvunna vänners sällskap, vin och delikat mat. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Jag och Cec stängde festen tillsammans med Hanna runt 12.30. Morgondagen (d.v.s. idag) innebar oundvikligen vissa vardagliga måsten som inte gör sig bättre i en aura av indränkt bakfylla.

Kl 01.00 klev jag lite lagom rund under fötterna och på ett strålande humör över tröskeln till hemmets trygga vrå. I samma sekund rusade sambon över tröskeln mellan sovrummet och hallen, bärandes en minst sagt ledsen MiniM. Han hade just kastat upp dagens middag. På kudden.

Två minuter efter min ankomst hem stod jag således i badrummet tillsammans med sambon, tvättade av M, tvättade av hans kläder, skrapade ner den värsta geggamojan i toaletten, gav M vatten, försökte trösta honom, satte på ny pyjamas, bäddade ner honom bara för att hela cirkusen omedelbart skulle börja om.

Hej då god nattsömn, god dag total tillnyktring.

Tillräckligt nykter för att med säker hand kunna styra en atlantångare genom brevinkastet.

Då är man rätt nykter.