Glassbilsmelodin kan ge upphov till (barn)fetma.

Senast var det ett förkylningsvirus. Eller var det socker? Eller kubism? Eller kolhydrater? Eller böcker? Eller frisk luft? Eller margarin?

Nej visst ja, margarin orsakar bara dumhet och sjukdom. No big deal alltså.

Det här känns som ett smärre moment 22.

Jag är förvirrad fast jag borde akta mig för det tillståndet.

Förvirring orsakar nämligen med stor sannolikhet fetma.

Det kommer kännas trångt att inte längre kunna sträcka ut våra lemmar i universum utan några andra hinder än månstenar och vakuum.

Trångt men mysigt.

Efter flera dagar med skriftlig inspirationsbrist har nu äntligen något som verkligen engagerar min virtuella penna dykt upp. Jag menar, vem bryr sig EGENTLIGEN om Maud Olofssons förslag på behovsprövat barnbidrag eller en sexbrottslings straff att bli uthängd inför allmänheten, när en artikel om en kinesisk toalett som kan rädda äktenskap serveras på silverfat av Aftonbladet?

Toaletten är fyndigt nog en dubblett av sig själv, med endast en låg vägg som avskärmar de båda stolarna från varandra. Här ska alltså äktenskapliga problem stötas och blötas (!) makarna emellan, och relationen ska följaktligen gå en ny, lycklig framtid till mötes.

Jag inser att jag missat en mycket viktig lösning (!) på min och sambons eventuella framtida problem. Här har vi diskuterat våndan som orsakas av bristen på barnvakt (vi har inte haft vuxentid tillsammans sedan i somras) och risken med att låta vardagliga schismer ta överhanden. Jag har även tillåtit mig en del gnäll över den påtagliga bristen på blommor och spontana presenter i vårt hushåll (jag anser mig ha dragit mitt strå till stacken).
 
Föga anade jag att vad vi i själva verket kan komma att behöva är mer tid på toaletten tillsammans i händelse av konflikt.

Jag har uppenbarligen ingen aning om vad sann romantik egentligen innebär.

En bukett med exkrementer någon?

En fullvärdig frukost är jätte- jätte- jätteviktigt. Lunch är också jätte- jätte- jätteviktigt. Och middag. I alla fall ganska viktigt. Och mellanmål. Och mål mellan mellanmålen. Och mål mellan målen som är mellan mellanmålen. Fast inte för många, då trivs tänderna som fisk på torra land medan Karius och Baktus dansar samba. Men ganska många ändå eftersom matsmältningen då mår som en prins (eller prinsessa).

RÄTT ska det vara också. Honungspuffar med mjölk duger inte. Eller semlor. Eller rostat, vitt bröd med marmelad. Eller stekt fläsk eller korv, utökat med stekt ägg och givetvis stekt potatis. Med mycket salt.  Äter man på det viset är man nämligen snart en död man/kvinna. Eller möjligen engelsman.

Ibland ska man äta protein. Och ibland ska man äta fett. Och ibland ska man absolut äta fett som inte är härdat. För härdat fett är lika med död (eller engelsman). Ibland bör man äta både fett och protein. Ibland får till och med kolhydrater renässans. RÄTT kolhydrater alltså. Lååååångsamma kolhydrater. Inte snabba. Med snabba kolhydrater bli man glad i 1 sekund och surkärring i 18. Och det anses vara en dålig idé. Ingen tycker om surkärringar.

Därför är jag just nu oerhört nöjd med mig själv. Det som syns nedan är nämligen inte en gigantisk spya på plåt (vilket annars skulle kunna vara en konstnärlig installation om man hade de ambitionerna). Istället är det min hemgjorda, rostade müsli. Proppfull med nyttiga, fiberrika kolhydrater och andra näringsämnen. Och en och annan kolbit. Kolbitarna var ursprungligen russin, men 200°C var visst i hetaste laget för vindruvor som redan genomlidit en fet solbränna.

Jag skäms inte för att jag tycker det är strålande att höra att Livsmedelsverket officiellt omvärderar sin tidigare inställning till intag av alkoholhaltiga drycker i samband med amning. Pseudonyheter är det förvisso. Observationen gjordes redan för två år sedan och jag anammade den omedelbart.

Man kan ju tycka att svenska myndigheter i allmänhet och kanske Livsmedelsverket i synnerhet agerar som överförmyndare med sina pekpinnar. Men faktum är att man som nybliven gravid och sedermera nybliven förälder välkomnar alla instruktioner om hur man ska gå tillväga i den nya rollen; vad man ska äta (Livsmedelsverket), vilka blöjor som är bäst (Konsumentverket) o.s.v.

Och detta trots att man mellan sina lätt fanatiska efterforskningar på internet efter nya instruktioner om att vara förälder på bästa sätt kräks lite lätt på desamma. Det finns ju så j-a många regler.

Vad vill jag ha sagt? Jo, att oavsett vad man tycker om Livsmedelsverkets (och andra myndigheters) existens följer nog många föräldrar anvisningarna man får därifrån. Och därför är "nyheten" bra. För många är det som gillar vin. Både ett och två glas. Men som inte vågar smaka eftersom alkohol kan ge barnet tofsar på öronen och svans därbak eller bara ett par illvilliga poppy-eyes.  Och då är det onekligen fantastiskt att Livsmedelsverket en gång för alla intygar att alkohol inte har den effekten i alla fall.

I mitt förra inlägg behandlades amerikaner som bedömt förkylningsvirus som orsak till övervikt. Nu har en brittisk forskare kommit på hur vi ska komma tillrätta med den tilltagande fetman: Börja shoppa.

Man skulle kunna tro att forskarna i de två länderna har kontakt via Heta Linjen, med tanke på lägligheten i dessa publicerade rapporter. Men om Atkinson springer amerikanska regeringens ärenden, kan man misstänka att Lewis backas upp av giganter med allmänhetens konsumtion som främsta intresse.
 

Nå, shoppa tillhör verkligen inte universums tråkigaste sysselsättningar, jag är rentav villig att testa denna teori. Faktum är att jag igår lämnade man och barn i lägenheten för att företa en liten shopping spree på egen hand. Tre timmar, 1 grå-vit blus, 1 grå-blå stickad tröja, 1 grå trikåtopp samt 1 kycklinggul t-shirt till MiniM senare var jag hemma igen. Utmattad men hög på adrenalin. Ett synnerligen lyckat stadsbesök eftersom inget av plaggen ska lämnas tillbaka, vilket annars brukar vara kutym (i min tillvaro).

Och i morse bekräftade vågen att jag förlorat 1 kg sedan senaste vägningen. Så han är nog inte helt fel ute, den där Lewis.

Än är det tydligen inte förkylt för den med tendens till korpulens...

Barnfetma kan vara orsakat av ett förkylningsvirus vid namn Ad-36 enligt en konstellation av amerikanska forskare. Nu är jag inte Medicine Doktor eller ens en liten obetydlig medicinstuderande, vilket säkerligen kommer bli mer än önskvärt tydligt med denna text. Men visst bildas antikroppar efter att sjukdomen tagit en lekamen i besittning?
 

Så vad är då hönan och vad är ägget? Vet man om antikropparna bildades före eller efter det rundlagda tillståndet inträdde? För om viruset (med påföljande antikroppar) invaderade kroppen innan magen fick en extra valk eller fem, så kanske det (viruset) faktiskt har orsakat det dallrande tillståndet.

Men tänk om de övertaliga fettcellerna i själva verket medför ett visst nedsatt immunförsvar, med risk för en förkyld ockupation som följd. Detta skulle ju otvetydigt innebära att individer med extra hull något oftare har förhöjd mängd med antikroppar.

Och kan det vara så, att de amerikanska forskarna faktiskt undvikit denna frågeställning i sina desperata försök att försvara medelamerikanens tilltagande kroppshydda?

Kanske kan jag bli gästforskare? Medicine Doktor Emma låter mer än lovligt kaxigt, särskilt när min enda kurslektyr bestått av Wikipedia. Fast Atkinson o/co lär nog knappast dansa vals av glädje över att det simplaste blogginlägg just stuckit hål på deras lilla lyckobubbla av framsteg. Jag blir nog inte inbjuden att dela deras svett och tårar (varför känns inte DET ett dugg sorgligt?).

Lika bra att återgå till en framtid som Jur. Kand. Nåja, jag är inte så girig. Det får duga det med.

Internt meddelande: Kära Sis/Psykdoktor/m.fl. medicinska titlar. Vad tror du om min analys? Visst är min klarsynthet rätt så imponerande (sitter här i min ensamhet och pöser av stolthet - snart är jag så stor att Ad-36 kommer och knackar på).

Gäsp.

Vad god maten verkar förresten. Intressant. Verkligen avundsvärd.

Hur vet hon för övrigt att det är en semla hon blivit serverad om hon endast får grädde på tallriken? Hon kan ju precis lika gärna bli pålurad en gräddtårta utan sockerkaksbotten och sylt, en kladdkaka med grädde utan vare sig chokladkaka eller kladd eller marängsvisch utan maränger, chokladsås och banan m.fl.

Men vad vet jag? Jag käkar ju oftast grädden med samtliga tillbehör och kan således identifiera min kost.