Är verkligen svordomar vanligare nuförtiden, på TV eller någon annanstans, och om så är fallet, gör det någonting? Jag är kluven.

Det är sant att svordomar inte var lika frekvent förekommande när "vi" var små, där "vi" betyder 70-talisterna. Inte ens de små 80-talisterna fick sig en svada per kväll runt 17.30 eller när nu barnprogrammen gick. Clownen Manne sa obestridligen ingenting och Björne svor vare sig på bebisspråk eller kinesiska.

"Det var bättre förr" är inte bara en kliché, det är även sant. För den som levde på den tiden. Förr alltså. Det kan vara svårt att acceptera utvecklingen eftersom man (oftast) baserar sina bedömningar av omgivningen sin egen uppväxt. De flesta är barn av sin tid helt enkelt.

Dessvärre fast ändå mer dessbättre är utvecklingen oundviklig, både "den dåliga" och "den bra". Jag är t.ex. verkligen superglad över att vi kvinnor inte anses lösaktiga om vi visar ankeln. Eller att vi kvinnor får studera. Eller att män inte ensamma anses vara tvungna att bära bördan av familjeförsörjningen. Eller att barn får vara barn och sedermera studerande, i princip så länge de vill. Eller att det är möjligt att resa och se andra världsdelar eller bara en annan svensk stad. Jag är som nutidsmänniska vidare beroende av internet, mobiltelefon och TV, och undrar vad folk egentligen sysselsatte sig med förr i tiden när inte dylika aktiviteter stod att finna (de kanske mjölkade?).

Men även dessa samtida självklarheter stack säkerligen i en del människors ögon när utvecklingen därhän var ett faktum.

Språket omfattas också av utveckling, såväl bra som dålig. En del ord kommer och går och kommer igen, medan en del försvinner för gott. Kanske svordomarna är här för att stanna helt enkelt, som en naturlig del av vårt språk utan att någon höjer på ögonbrynen. Kanske uppstår istället nya effektiva uttryck som ersätter de gamla, numera kraftlösa begreppen ("jävlar", "skit" m.fl.).

Egentligen är jag ambivalent. På min tid svor vare sig Smurfarna eller Hasse & Tage, och som barn av min tid kanske jag egentligen tycker att språket borde förbli vid "attans" som en acceptabel svordom. Alla ord starkare än så borde kanske  förbannas åtminstone från medierna med dess effektiva påverkan.

Åh andra sidan vill jag inte om 50 år, tungt stödd på min rullator, höras muttra "det var bättre förr". För sådant är det bara gamla sura, bittra skruttgummor och skruttgubbar som inte accepterar den oundvikliga utvecklingen som säger.

Och sådan vill förstås inte jag vara.