Apropå MiniM:s predikanta tendenser: Vi hade besök av ett par bibeltrogna människor idag. Eller besök och besök. En snabbvisit vid dörren är väl egentligen närmare sanningen. Det blev nämligen tämligen kort, eftersom sambons respons på frågan "finns det något i den här som intresserar dig?" var "men lägg ner, skaffa dig ett liv" samt en igensmälld dörr. Den avsnoppade killen syftade på en typisk folder a la "de där som tror att lejon och lamm kommer bli bästa polare om de får härska".

Bara någon minut senare sprang jag ner i tvättstugan, varpå jag passerade de två bibeltrogna i trapphuset i ett nytt försök att hitta ett hjärntvättbart offer. De hade knackat på hos vår granne, en diskjockey i 35-årsåldern. Jag hörde endast hans svar: "nja, alltså, själv är jag ateist, så jag sover hellre än pratar med er".

Det fick mig att börja fundera. Hur ofta får de egentligen napp? Får de någonsin det? Och vem är det i så fall som trillar dit? Det skulle kanske kunna vara Bertil/Gunilla/Sara/Jonte som är 35/14/72/29 år gammal och frånskild/änka/änkeman/föräldralös/djurlös samt lost in space/bakom flötet/bitter/deprimerad/uttråkad/trött. En ensam person helt enkelt. Men det vimlar av ensamma individer i världen, och merparten är nog svårflörtade trots sina eventuella prekära tillstånd.

Undrar också vilka svar de brukar få på sina apostlafärder? De flesta de möter gör nog som jag skulle göra: väser försynt "nej tack" och stänger dörren med ett litet (falskt) leende. Men jag gissar att många bemötanden är kraftigare än så. "Dra åt helvete", "kom tillbaka när jag är död", "vill du ha en snyting", "ledsen, men jag är redan förlorad" samt "ska vi knulla" borde vara hyfsat återkommande svar.

Kanske, kanske kan jobbet som omkringspringande (jag tror inte de tar limoun), välsmord (?), hjärntvättad (de kallar det nog "övertygad") övertalare kvalificera sig som VÄRLDENS OTACKSAMMASTE JOBB.

Eller vad tror ni?