Ophelias föräldrar vill ge sin dotter tillfälle att plastikoperera sig när hon är äldre. Anledningen? Flickan har Downs syndrom. En plastikoperation skulle ge henne möjlighet att "se ut som alla andra".

Så groteskt.

Och problemet? Ingen människa är "som alla andra". Ingen människa "ser ut som alla andra". Alla människor skulle tvärtom må bättre ifall de lärde sig tycka om sig själva, inklusive eventuella annorlunda* egenskaper.

För även om det finns de som plastikopererat sig med framgång, som faktiskt blivit lyckligare med sin nya pumpade rumpa och utan sina gamla fettvalkar eller utstående navel, är det verkligen inte föräldrarnas uppgift att framföra budskapet "om du inte är nöjd kan du alltid operera dig".

Eller som det låter i  artikeln: "Vi VILL gärna att du opererar dig... om du inte är nöjd alltså... för det är du väl inte?"

Föräldrarnas uppgift är tvärtom att ingjuta självförtroende i barnet, att bekräfta barnet, att älska barnet förbehållslöst. Punkt.

Nä, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Fast vad gör det, man kan ju alltid sätta dit nya fina i plast...


*Annorlunda: Ett mycket subjektivt begrepp i den här situationen. De flesta känner sig nog annorlunda emellanåt. En del trivs med den rollen, andra inte. Oavsett vilket är det en fullkomligt mänsklig egenskap.  Detta gäller oberoende av om man begåvats med Downs syndrom, Naken-Jannes genitalier, E-types hårsvall eller Christina Lugns intellektualitet.